Utsidan känns som insidan och insidan känns som tusen nålar
Denna söndag tänker jag glömma lika fort som den kom. Hate It so much! Jag har ont, inte mina 100 skador utan psykiskt. Det är som att sakta försöka köra en trubbig påle igenom sig själv, en plågsam smärta som verkligen tröttar ut en. Jag orkar inte ens ha på min mobil något mer, jag vill inte ha med omvärlden att göra. Jag sitter och nöter en och samma låt för att jag inte orkar byta. Jag orkar inte ens göra ett knapptryck för att byta.
Jag vill bara köra ner fingrarna i halsen och spy för att jag är så less på allt som hör till mig. Om allt som hörde till en satt fast i snören så skulle jag klippa av dem lika fort som jag fick en sax i handen.
Jag skulle klippa av allt och börja om från ett annat ställe långt från detta som jag inte ens förtjänar. Jag gör allt för alla och det ändå jag får är vrede, lögner och svek som bränner hål i mig. Hål som sätter sina spår djupt i en. Jag känner mig så känslomässigt avtrubbad från allt. Allt och allting.
Att få höra lögner och bli sviken av dem man älskar kan verkligen sätta en ur balans.
Kommentarer
Trackback