carolinelarsson

...så känner jag bara att jag vill ge min rätt så udda pojkvän lite uppmärksamhet. Jag vet att han kommer läsa det här, kanske inte direkt i morgon eller inte alls i morgon men någon gång.

Jag har aldrig känt det såhär förut, det är både en skrämande upplevelse men även en spännande. Vissa säger att jag kan välja och vraka mellan killar, kanske är sant, vad vet jag? Men jag har fastnat för den mest udda person som finns. Ni vet, när man väl fastnar vid något så kan man inte släppa det, man måste ha det och om man inte får det så kämpar man tills man har det. 

Han är min drog. Den mest konstiga personen man kan hitta på en plats som man inte ens visste att det existera men där finns han. Min pojkvän, min pojkvän som är så udda, som har sitt egna lilla språk, som fortfarande är blyg för en och nästan får panik om det blir en tyst stund och som alltid är rädd om en. 

Det som ändå är det bästa med honom är att han har en sådan fantasi, att inget kan stoppa honom och om han har bestämt sig för en sak så gör han det. Som hans lilla hemlig tågutflykt till mig. Fast att vi inte ens har varit ihop i ett halv år så känns det ändå som en evighet tillsammans. 

Det är en person som jag aldrig vara utan. Han är som sagt min drog, en underbar drog som jag aldrig vill sluta med.